Småprat/Klyschor

Är jag intellektuell om jag håller med om detta?

"Speciellt i akademiska, intellektuella miljöer finns ett förakt för sådant prat, man ser det som tillgjort och tomt."

Jag tycker det är sååååå tråkigt att behöva fråga folk "hur är det med dig då?"/"haft en bra helg?"/"vad ska du göra i helgen?" und so weiter...

På första frågan svarar ju alla ändå bara "Jo det är bra tack, hur är det själv?" och så måste man säga "jo det är bra med mig också". För eftersom det är småprat det handlar om så innebär ju det att man inte känner varandra tillräckligt väl för att säga att man egentligen har jätteont i ryggen/är jättetrött/känner sig stressad eller nåt helt annat... Och vad är då vitsen med att prata om det om man inte kan säga hur man egentligen tycker/känner?

Och angående vad man ska göra/har gjort i helgen. Varför måste man göra något? Jag vet inte hur många gånger hittills som jag sagt "vara/varit hemma och ta/tagit det lugnt" när jag får den frågan. Det vanligast svaret då är "vad skönt". Jamen, var hemma du också då? Visst, mitt liv är väl inte så jättespännande nu och jag känner inte så väldans många här i stan så jag har inte så många vänner jag kan hitta på något med, så det kan väl vara en orsak till att det inte känns så kul att få "helgfrågan" eftersom det ibland kan kännas som att jag aldrig gör nåt roligt men alla andra verkar göra roliga saker. Men sen finns ju talesättet "gräset är inte grönare på andra sidan"...