Tuesday, October 31, 2006

"Words don't come easy to me" (F.R. David)

Varför är det så svårt för mig att prata med personer jag tycker om och bryr mig om? Det borde väl vara hur enkelt som helst?

Är jag rädd att någon bild av mig ska raseras?

"Men det är så svårt att säga till nån vad man egentligen tycker och tänker om nån" (Gyllene Tider)

Jag vill ju kunna berätta hur ofta jag tänker på dig, flera gånger varje dag.

Hur mycket jag bryr mig om dig, mer än någon kan ana.

Hur mycket jag saknar att få se dig, tiden bara går.

Hur mycket jag saknat att få höra dig prata.

Så ringde du.

"Suddenly the world seems such a perfect place." (McGregor & Kidman)

Och jag kan ändå inte riktigt prata med dig.

Varför stannar orden vid tanken?

Skulle jag våga säga något om vi träffades?

Vad är jag rädd för?

"And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand"
(Goo goo dolls)

2 comments:

Michael said...

Jadu, jag och en kompis diskuterade det där häromdagen och kom fram till att egentligen torde det inte vara något farligt alls, så risktagandet man gör är förbaskat litet. Lik förbannat låter man fegheten besegra den eventuella vinst man skulle kunna göra om man bara vågade sträcka ut.

Låter förbaskat stelt på ett i övrigt så icke-stelt område, men ja... du kanske fattar.

C said...

Jo... Det gäller bara att våga ta det så berömda "steget".